52 adventures handlade varken om att bli den första att åka snowracer nerför Mount Everest eller paddla kajak 24 300 mil längs Kanadas kust. Inte heller slevade jag i mig kopiösa mängder smör för att utöka mina, redan mer än tillräckliga, fettreserver så jag med säkerhet skulle orkat åka skateboard över den iskalla ryska tundran.
Jag kom inte att gå längst, klättra högst, paddla snabbast, dyka djupast, åka skidor brantast. Jag blev inte ens först med någonting.
Jag bara njöt av att vara ute i naturen. Varje helg. I ett helt år. 52 små äventyr. 52 weekends med egoboost. Jag gav mig själv chansen att genomföra de drömmar som jag länge haft. Det är faktiskt inte det minsta extremt någonstans. Den stora utmaningen låg i att komma iväg varje helg och inte fastna i soffan med en påse chips i näven på fredagskvällen.
Jag åkte skidor på längden och med telemarksknix. Gled fram på glittrande vatten med kajak och långfärdsskridskor. Sov i tält, lyssnade på tystnaden, drack varm choklad ur termos. Forsade fram på mountainbike i urskogen, klättrade på solvarma klippor, vandrade i ståtliga fjäll. Kisade mot solen och hukade för regnet. Provade på saker som jag aldrig gjort förut.
 |
|---|